Inför Indien resan bör du se över följande:
Reseskydd
avseende Hepatit A. Om du behöver vaccinera dig är det lika bra att även ta Hepatit B, Twinrix vaccination.
Är du redan vaccinerad med Havrix (Hepatit A) och då räcker ju den i 20 år om du tagit två injektioner.
Vaccinationen bör snarast påbörjas.
Har du en mage som kan spöka länge efter en maginfektion kan det vara bra att ta Dukoral, Tas i två omgångar före avresa
Sjukförsäkring:Om du blir sjuk i ett land utanför EU/EES-området som Sverige inte har något avtal med kan du inte få dina kostnader ersatta, vare sig från Sverige eller från landet du vistas i. Det är då viktigt att du har en privat reseförsäkring som täcker kostnaderna för sjukvård.
Annan bakterieflora, hur klarar vi det?
Ät mat på ställen som är livligt besökta av lokalbefolkningen. Dels är maten färskt tillagad om det finns omsättning och dels går ju inte lokalbefolkningen till restauranger där de blir sjuka eller där maten smakar illa.
Ett råd som kan vara bra är att undvika fisk och skaldjur i inlandet. Kylningen av livsmedel är inte lika effektiv där som här. Fisk och skaldjur är dock delikat utefter kusterna.
Att äta mat på gatuserveringar är inget problem. Där ser du ju när maten blir tillagad och vet att det inte fuskas.
Ska du helt undvika magsjuka så får du nog helt undvika mat tyvärr. Bakteriekulturer och sådant skiljer sig från det som vi här i väst är vana vid, men äter du vällagad mat så blir det inga allvarliga saker i alla fall.
När olyckan är framme och magsjukan är ett faktum gäller det att dricka mycket vatten för att undvika uttorkning. Blanda gärna i lite salt och socker i vattnet för att återställa kroppens saltbalans. På svenska apotek kan du köpa Resorb som är en brustablett som hjälper dig att hålla mineralbalansen. Andra bra-att-ha-mediciner för magåkommor är; yoghurttabletter, Travello (håller magen lugn), koltabletter samt ev. något receptbelagt läkemedel för värre tillfällen. Om du skulle råka åka utan ditt medicinförråd så är hjälpen aldrig långt borta i Indien. Små medicinbutiker har synnerligen effektiva bot- och hjälpmedel
Skala frukt och de grönsaker som går att skala. Eller låt bli grönsaker. Skölj övrigt med flaskvatten
Ta med en omgång savetter, baby tvättlappar, handsprit och börja redan på flyget med att torka av händerna före måltider och efter toabesök.
Jag brukar äta något probiotiskt med start hemma i veckan före avresa. Gärna något med flera bakteriekulturer som t.ex Trevis.
Några av hos har läkarkontakter o tar med antibiotika m.m. har du någon kronisk sjukdom bör du prata med din läkare.
Vi försöker se till att vi får direktlagad mat som inte "stått" länge.
Ta med något vätske-ersättnings-medel, t.ex Resorb.
Ta med något stoppande medel.
Jetlag:
Motverka svullna ben med att ha stödstrumpor under flygningen.
Försök dricka mycket vatten. gå upp o ta en runda i flyget då o då. Gärna en gång i timmen Resan tar 12 timmar och efter en stund i Mumbai 1,5 timme till. Slumra mellan varven. Har vi tur är inte flyget fullbokat utan kan lägga oss ner.
lagom möra fortsätter vi i buss några timmar.
Trög mage? jag brukar ha med skalade morötter i platspåse. Det brukar klara sig ca 5 dagar. Dessutom har jag Inolaxol med, räcker säkert till er oxå!
Förberedelser i övrigt:Packa lätt för något ska väl vi damer alltid handla! Uppe i bergen kan det bli rätt svalt på kvällarna men 20-25 på dagarna. tröja är bra att ha med, vi behöver ju om inte annat något när vi reser till Arlanda.
Kanske har de Saffran inför julbaket! Varför inte lite vackert silke!
Reseböcker. Jag har South India från Insight Guides, tänk på att mycket rese- litteratur finns att låna på biblioteken.
Maila gärna gruppen om du tar med något så vi inte behöver släpa med samma exemplar.
Övrig littertur: Närmare avresa mailar jag ut en lista på vad ¨jag tar med för tidsfördrtivs litteratur.Du fyller på med vad du tar med så kan vi låna av varandra.
Ta med USB minne så du kan ladda över korten både som säkerhet ifall du förlorar kameran och ifall minnet tar slut
Liten ficklampa för kvällspromenaden
Solskyddsfaktor kan behövas
I många artiklar står det att barnen behöver pennor . Kanske har du lite för många?
ElektricitetI Indien har de 220 V / 50 Hz växelspänning vilket gör att elektrisk utrustning från Sverige passar i Indien och att elektrisk utrustning som köps i Indien fungerar när du väl kommer hem igen. Väggkontakterna ser väldigt annorlunda ut mot de svenska, men våra stickproppar fungerar utmärkt ändå
Pengar & ValutaValutan i Indien heter Rupie och förkortas Rs.
Den aktuella kursen finns här (extern länk).
Du kan i princip inte köpa rupier i Sverige och inte heller föra med dem hem igen. Forex kan dock, genom att det är tillåtet för indiska medborgare att föra ut mindre summor ur landet, sälja rupier här i Sverige. Enligt Forex är det inte formellt tillåtet för en turist att föra in rupier i landet, men det är sällan om någonsin som kontroll utförs av indiska myndigheter. Forex är dock mycket noga med att påpeka detta. Straffsatsen i Indien för att föra in rupier är för oss okänd.
Pruta!I Indien gäller det att pruta på nästan allt (undantaget goverment shops och restauranger) och det gäller att pruta ordentligt. Får du inte ner priset tillräckligt på varan du vill köpa, gå därifrån. Ägaren/personalen kommer nästan garanterat att följa dig ut från affären och sänka priset utan att du behöver jobba!
Vad är då ett skäligt pris? Vad ska Du betala utan att bli blåst?
Priser är ju svårt att veta men det finns en ganska bra riktlinje som fungerar för det mesta. Går man efter den blir man sällan blåst:
Hittar du en vara eller tjänst som i Sverige skulle kosta låt oss säga 100 Kronor så ska du betala lika mycket i Indien, fast i rupier. Det mesta i Indien kostar då en sjättedel mot priset hemma. Givetvis finns det undantag från denna riktlinje men det kan vara skönt att veta detta när man väl kommer hit. Det absolut viktigaste är dock att du själv blir nöjd. Hittar du en produkt du vill ha spelar det ju egentligen ingen roll om det kostar 100 eller 200 rs så länge du är nöjd.
VISAI god tid före avresa ska du ordna VISA för vistelsen i Indien,alternativt ta hjälp av mig. jag har bifogat det jag fyllt i och en del uppgifter behöv er ni därifrån. (Tar ca 10 dagar att bli klart.)
OBSERVERA att när VISA formuläret skrivs it så flyttas numren om för den hoppar över det man inte fyllt i!!
När ni fyller i så under nr 36 kommer inte med och är mer en kontroll för er själva
Läs mer här:http://www.ttservices.se/
Om ni klickar upp "Stegvis instruktion "så står det precis hur man gör. I en ny flik kan ni klicka upp "Visumansökningsformulär"
När det är klart lämnar ni till mig alternativt enl. nedan
Under punkt 22 kan du välja om du skickar in det eller lämnar in det.
Nr 28 Munnar,Madurai,Kanyakumari,Varkala,Kochi,Mumbai är orter vi besöker
Nr 32: För er som reser med Turkish airlines blir det Istanbul i svaret. För övriga Doha
Nr 36 En del val måste göras men är egentligen bara en hjälp till en själv
Från hemsidan ang VISA
Alla visumansökningar måste fyllas i online (
Efter att ha fyllt i punkt 1-36 ska du skriva ut ansökan och därefter underteckna den.
Lämna sedan in visumsansökan tillsammans med pass, foto och visumavgiften så ska vi se till att ni får ert visum.
Ombud kan hämta pass, men då krävs en underskriven fullmakt samt giltigt IDkort. Finns ingen fullmakt kan vi tyvärr inte lämna ut andras pass. .
Tänk på att inga handskrivna formulär eller ofullständiga ansökningar kommer att godkännas.
TT Services öppettider är: måndag till fredag 9:00 - 16:00. Kontoret är stängt på lördagar och söndagar samt på svenska och indiska officiella helgdagar.
Visumansökningar som skickas med post ska skickas till följande adress:
TT Services AB, Box: 3656, 103 59 Stockholm
Antingen kan du skicka in pass o ifyllt formulär mot att du sänder med kuvert med porto
Alternativt kan du skicka in det o hämta ut det eller lämna in o ut.
Hämtar du åt någon annan ska du ha fullmakt för att hämta ut.
Vissa uppgifter bör du ha via mig och jag har därför fyllt i ett formulär som jag bifogar.
MAT
Vi har de flesta måltider odnade men här nedan kommer liten ordlista
Indisk mat:
Att kalla maten i Indien för indisk mat är kanske inte helt rätt. I Indien finns ett flertal olika matkulturer med stor skillnad på både smak och ingredienser.
Olika religioner och kulturer har dominerat över olika indiska områden och efterlämnat olika maträtter och seder. Grovt kan man dela upp landet i två gastronomiska delar, norr och söder även om nordindisk mat i viss mån även serveras söderut och vice versa.
Det är mycket enkelt att hitta vegetarisk mat i hela landet, oftast mycket lättare än mat med kött. Det kan dock vara svårare med ren veganmat då mycket av maten tillagas i ghee, en sorts smörolja. I större städer är det kanske inget större problem att få restaurangen att utesluta detta, men på mindre orter kan det vara svårt att göra sig ordentligt förstådd hos personalen.
Norr
I den nordliga delen av landet har islam länge dominerat och det har naturligtvis avspeglat sig i maten. Kyckling och get är två viktiga ingredienser i många rätter men även vegetariska rätter är lätta att få tag på. Till maten äter man bröd som dras till bitar med höger hand och som fungerar lite som en sked. Ris ingår sällan i nordindisk mat.
Maten är oftast stark så som tillbehör serveras ofta en svalkande och smaksatt yoghurt eller curd som det heter i Indien.
Äter du kyckling så är chicken tikka eller tandoori chicken som båda tillagas i en speciell lerugn (Tandoriugn) mycket gott och speciellt om det avnjuts på en liten gatuservering under kvällspromenaden.
Söder
Om den nordindiska maten kan beskrivas som stark så är användandet av kryddorna där något som man skrattar åt i söder. I Sydindien får eldslukaren sitt riktiga elddop.
Maten serveras ofta på palmblad eller på en plåtbricka med fack för ett flertal olika vegetariska röror och till det serveras här ris till skillnad mot norra Indiens chapati (bröd). Rätten som brukar gå under namnet thali äts liksom alla annan mat även här med höger hand. För att att underlätta så brukar man blanda ihop sin curry med riset tills det får en ätvänlig konsistent. Kladdigt men gott.
Vill du äta någon fastare föda så är dosa något gott som rekommenderas. En dosa är en tunn rispannkaka som ofta fylls med ett kryddigt innehåll.
Variationer
I Goa och i viss mån även vissa ställen i Kerala i sydöstra Indien görs det ibland undantag i regeln om att inte äta nötkött. Kerala Beef och några goanska rätter innehåller nämligen nötkött. Vi har personligen inte testat Kerala Beef, men den ska enligt säkra källor ofta vara mycket bra.
Grönsaker:
Alu (Aloo) - Potatis, lika många stavningar som storlekar, men det uttalas i alla fall på samma sätt.
Bund Gobi - Kål
Channa - Kikärtor
En mycket god rätt innehållande kikärtor är Channa masala, dvs. kikärtor i en (ofta) kryddstark blandning.
Chawal - Ris. Äts oftast i södern.
Dal - Linser
Gajar - Morot
(Full) Gobi - Blomkål
Patta Gobi - Vitkål
Kheera - Gurka.
Mutter - Gröna ärtor. Prova gärna att äta Alu Mutter med chapati (dvs potatis och ärtgryta med tunna pannbröd)
Palak - Spenat
Piaz - Lök. Rå serveras den ofta som tilltugg till maten.
Sabzi - Grönsaker!
När man kollar i menyn på en Indisk restaurang heter de flesta rätter en kombination av orden ovan varför det kan vara på sin plats att lära sig dem.
Alu Gobi är tex en curry med potatis och blomkål och Mutter Paneer är färskost med gröna ärtor.
Kött, fisk, kyckling och mejeriprodukter
Fisk - Efter Indiens långa kuster kan du äta otroliga fisk- och skaldjursrätter. Strosa runt bland försäljarna och välj ut just din fisk för att få den tillagad på ditt sätt eller enligt något smakigt i menyn. Undvik fisk och skaldjur helt i inlandet om du inte är säker på att det hanteras på rätt sätt.
Kyckling - Att äta kyckling är väldigt populärt i norr och då ofta tillagad i Tandooriugn (stor lerugn där maten sätts fast på sidorna). Mycket gott och ibland starkt. Kycklingen är oftast färsk och slaktas oftast inte förens kort innan tillagning. Ett tips är att beställa benlösa kycklingbitar och du vill äta någon gryta med kyckling. Det gör att tillagningen går snabbare och du (oftast) slipper ofärdigt kött.
Bland kycklingrätterna är Chicken Tikka, dvs. små grillade kycklingbitar på spett en personlig favorit och avnjutes helst med en bit bröd på en kvällsöppen uteservering. Chicken Tikka Masala består av grillade kycklingbitar i en kryddig sås och är kanske lite mer matigt.
Get/Lamm - Lamm eller get som det oftast handlar om kallas ofta mutton i menyerna. Smaken är det inget fel på men köttet i sig kan vara ganska fett och senigt. Bra tillagat är det fantastiskt gott
Paneer - En sorts ost som ibland påminner lite om suddgummi i konsistensen. Smakar gott både i grytor eller som röda & heta från tandoriugnen (Paneer Tikka, kryddade ostbitar på spett). Testa till exempel Khadai Paneer som är ostbitar i i en tomatbaserad sås med paprika eller Butter Paneer som även det är tomatbaserad om än lite krämigare sås.
Mjölk Dudh - säljs oftast i påsar och behöver kokas innan användning. I större städer kan man dock köpa mjölk i kartong som går att dricka direkt från kylen.
Bröd:
Chapati - Ett tunt osyrat bröd som steks i panna. Bakas på vatten, mjöl och lite salt. Personlig favorit och lättare att äta med än Naan.
Dosa - Påminner en hel del om den svenska pannkakan fast gjord på rismjöl och innehåller inte ägg samt smakar inte sött. Ibland kan dosan fyllas med en grönsaksröra och kallas då masala dosa
Idli - En rund liten ångkokad risboll. Väldigt kompakt och smaklös. Serveras ofta med dahi eller som det också kallas curd vilket är en yoghurt (ofta smaksatt). Ingen personlig favorit men fungerar bra när magen inte vill vara med... Ätes ganska ofta med andra ord.
Naan - Tunt bröd som oftast är lite fluffigare än chapati. Bakas i ugn och finns ofta i olika varianter så som butter naan, garlic naan etc.
Papad eller Papadam - Gula skrovliga bröd, gjorda av linsmjöl, som påminner lite om chips i både konsistens och smak.
Paratha (Parantha) - Ännu ett tunt bröd, oftast med fyllning. Prova tillexempel Aloo Paratha (med kryddig potatisfyllning), Paneer Paratha (fylld med ett tunnt lager indisk färskost) eller Gobi Paratha.
Puri - Ett mjukt friterat bröd som blir uppblåst som en ballong vid tillagningen. Stick försiktigt ett hål i brödet innan du äter och låt den varma ångan strömma ut.
Roti - Bröd. Ber du om roti på en restaurang kan du få helt vanlgia chapati, tandoori roti (lite tjockare och krispigare chapati som gräddas i lerugn) eller något annat bröd.
Drycker
Kranvatten - Även om det ibland påstås att det går att dricka vattnet ur kranarna på vissa orter lämpar det sig väldigt sällan för våra ömtåliga magar som inte är vana vid bakteriefloran. Då är det betydligt bättre att köpa vattenflaskor i kiosken eller butiken eller rena det själv om du har med filter eller tabletter.
Chai - Te. I Indien serveras ofta teet i en söt mjölkig blandning där vatten, mjölk, teblad och socker får stormkoka ihop under en tid. Avnjutes i glas eller små fina lerskålar som slängs bort efter att drycken är slut! Önskas en kryddigare blandning så ber du om masala chai. Gator i byar och städer är kantade av små fräsande, puttrande kreosondrivna tekokare så en kopp av favoriten är aldrig långt borta. Det hinner inte ens gå många minuter mellan försäljarna på tågen som med enträgna, enformiga röster skriker ut sitt budskap: "Chai, Chai, Garam (hett) Chai"
Lassi - Yoghurtdryck. Denna dryck kan fås i alla tänkbara smaker så som choklad, kanel, äpple, banan, salt, neutral och bang. Bang lassi är en lassi kryddad med opium eller hasch och finns i styrkorna lätt, medium och stark. Bang lassi är en dryck som oftast används till religiösa ändamål och är absolut inget vi rekommenderar.
Dudh - Mjölk. Drick endast nykokt.
Läskedrycker - Det finns ett stort urval av inhemska och importerade drycker. Ur det inhemska kan nämnas Merinda som är en söt men god apelsindricka samt Limca vilket är en limedryck som är undertecknads favorit.
Fresh Lime Soda (färskpressad lime Nimbo i sodavatten) är kanske den perfekta sommardrycken. Drick den som den är, sötad eller med salt! Under de varma sommarmånaderna är det perfekt med en lime soda med lite salt (vanligt eller det sulfatluktande rock-salt).
Mineralvatten - Mineralvatten finns nästan över allt och kostar bara några kronor för 1,5 liter. Det är även rekommenderat att borsta tänderna med flaskvatten för att undvika sjukdomar. Köper du frukter på gatan så gäller det ju även här att tvätta frukten med buteljerat vatten.
Det förekommer en del fusk med vattenflaskorna på vissa ställen i landet så försök att hålla dig till stora märken så som Bislery, Bailey och andra välkända fabrikat. På senare år ha även The Coca Cola company och Pepsi givit sig in i vattenbranschen i Indien och vill plocka marknadsandelar från de indiska och minst lika bra fabrikaten.
Öl och alkohol - Ett mycket gott inhemskt öl är King Fisher som faktiskt finns att köpa på våra Svenska Systembolag (i beställningssortimentet). Det finns ett flertal olika sorters öl från lättare alkoholstyrka till riktigt starka grejor. Priserna på öl skiljer sig markant mellan olika delstater. I Goa och Diu är det jättebilligt medan det är jättedyrt i vissa delstater och till exempel helt förbjudet i Gujarat.
Toddy är en jolmig alkoholhaltig dryck som tillverkas av kokospalmen. Elefanternas favorit.
Feni är en spritdryck som tillverkas av cashewnötter.
Arak är ännu en destillerad spritsort men som är gjord på ris.
Rom förknippas kanske oftast med karibien men indiens inhemska romsorter är oftast väldigt goda. Undertecknads favorit heter Old Monk och återfinns i de flesta delstater i Indien. Blanda med cola, en skvätt vatten eller drick den som den är eller med is.
Utöver dessa finns säkert en massa lokala varianter och sorter. Nämnas bör också att whiskey, vodka och andra spritsorter ofta är inhemskt tillverkade och har namn som är förvillande lika de västerländska motsvarigheterna! Varning! Drick endast sprit av välkänt märke med obruten försegling, det händer att träsprit blandas ut för att inbringa några extra slantar!
Klimat
Större delen av landet har tropiskt klimat med utpräglad regntid och torrtid.
Värmen till trots kan Indiens klimat också delas in i säsonger; hett, vått och kallt. När man på slätterna sitter och svettas med kokosmjölk i ett glas så väntar de i norr på snö, fantastiskt inte sant?
När ska man resa?
Bästa tiden att åka till Indien är under vintern, november-februari såtillvida man inte ska till de norra delarna i Himalaya då man borde åka i april-augusti. Det är ganska kallt i Himalaya under vintern. (OK då får vi planera in det ett annat år!)
Hettan börjar byggas upp på slätterna från februari och framåt och i april/maj kan hettan vara näst intill outhärdlig. Det är inte ovanligt att temperaturen överstiger 45 grader.
Sent i maj kan man börja se de första tecknen på den kommande monsunen, korta men intensiva regnväder våldsamma stormar och dammstormar som täcker hela landskapet med lager av damm.
Under denna period blir det allt varmare och man bör inte besöka slätterna under hettan.
Om man prompt ska åka till Indien under sommaren kan man välja att åka till så kallade Hill Stations i västra Himalaya. Där är klimatet svalare. I östra Himalaya brukar monsunen rulla in med full kraft under sommaren och de vackra vyerna göms bakom tjocka moln och vägarna under tjocka lager lera.
För vandring i norra Indien rekommenderas juni månad för då smälter snön och lämnar vägarna öppna.
Monsunen gör sitt inträde i södra Indien någon gång tidigt i juni och efter en månad har monsunen täckt hela landet med sitt regn. Det blir dock inte speciellt mycket svalare, men luftens fukt gör att de tidvis jobbiga dammolnen lägger sig.
Kylan kommer kring oktober och det är främst kyligt nattetid. Hur kallt det blir varierar naturligtvis efter vart man befinner sig, men det är oftast kallare ju längre upp i landet man befinner sig.
Dagarna i Delhi är under november behagliga, nätterna svala och framåt december riktigt kalla.
Novemberdagarna i Himalaya är riktigt kyliga och på höjder över 1800 meter faller det även snö. Det kan även vara skönt med tjockare kläder även under sommarmånadernas nätter.
Efter kusterna i söder blir det aldrig kallt utan temperaturen är ganska jämn under hela året. Innlandet, Deccanplatån, kan på grund av sin höjd bli riktigt kylig nattetid på grund av höjden.
Fauna
Lika varierat som klimatet är också djurlivet, enligt vissa zoologer finns det över 76 000(!) olika djurarter i Indien.
Indien är kanske mest känt för sina tigrar, noshörningar och elefanter, men det är bara tre av landets mer än 500 däggdjursarter.
Elefanterna finns i de flesta delarna av Indien, bortsett fån den västligaste delarna av ökenområdet, Kashmir och Punjab. Alla elefanter är inte vilda utan många används som arbetsdjur vid skogsavverkning, transporter, som tempelelefanter eller som slitdjur till överviktiga turister som inte orkar gå de 100 trappstegen upp till templet eller palatset. Tigern är kanske det mest mytomspunna djuret i landet och har för många ett dåligt rykte om att vara farlig, men det farligaste däggdjuret i Indien är elefanten som dödar många människor varje år, främst i små byar. Den indiska noshörningen har till skillnad mot den afrikanska bara ett horn.
Tigern är det största kattdjuret i Indien men även ett av de mest utrotningshotade. Som tur är har regeringen insett värdet av det magnifika djuret och har sedan ett flertal år tillbaka skapat ett flertal frizoner inom projektet "Project Tiger" för att säkra överlevnaden och för att främja fortplantningen. Kampen är hård för tigerns överlevnad men fler och fler parker sätts upp i försöken och i dagsläget finns det 23 parker och sex nya är på gång. Tyvärr så är tjuvjakten av tiger stor då benen kan inbringa mycket pengar från japaner och kineser med potensproblem. Vill du se tiger är kanske den bästa platsen Corbett National Park vid Himalayas sluttning.
De flesta känner ju till att Indien har tigrar, men det är inte fullt lika många som vet att Indien även har lejon. De sista vilda asiatiska lejonen finns i delstaten Gujarat och i Gir-skogen. Situationen för lejonen är kanske än mer hopplös än den för tigrarna, men det svenska fotoparet Mattias och Monika Klum fick för några år sedan upp omvärldens ögon genom ett fantastiskt reportage i National Geographic. De startade även en stödfond för att hjälpa till att bevara arten.
Andra stora kattdjur är fyra olika sorters panter, leopard, svart leopard, albinoleopard, snöleopard och ett flertal andra djungelkatter.
Ni som har sett historien om Mowgli, Baghera och Baloo vet att det inte räcker med dessa djur för att göra en djungelbok. Apor i ett flertal former och färger, indisk bison, bufflar, antiloper, hjortar och gaseller, bergsgetter och andra getter, vildsvin med mera med mera. Ett av de större indiska däggdjuren i Indien hittar vi i ett par av floderna. Ganges-delfinen kan bli upp till 3,6 meter lång och lever i Ganges, Brahmaputra och Indus.
Lyfter vi på blicken från marken så kan vi skåda indiens över 1200 olika fågelarter. Rovfåglar, flamingos, kungsfiskare (har stått modell för landets mest populära öl), gamar, häger, papegojor i allsköns olika färger med mera, med mera. Nationalfågeln är påfågel.
Fast med tanke på att det finns 100-tals olika reptiler i Indien är det kanske bäst att fästa ögonen vid marken en stund till. Det finns ett flertal olika krokodiler i landet. Den största krokodilen kan bli nästan 10 meter lång! Tillsammans med dessa bestar simmar de mer beskedliga sköldpaddorna (50 arter) och mindre mysiga sjöormar (25 arter). Även på land hittar vi reptiler. Ca 80% av de 400 olika ormarterna är giftiga och bland de mest kända hittar vi kobran och kungskobran. Vi får hoppas att de bara sätter tänderna i de andra reptilerna; grodorna och paddorna.
Flora
Med tanke på Indiens storlek är det förvånansvärt liten del som är skogsbevuxen; bara 10% av landets yta!
Även inom detta område spelar reservaten en skyddande roll, här växer bla. mangroveskog och tropisk låglandsregnskog.
Från Goa till den sydligaste spetsen växer mangroveträd och tropisk regnskog; palmer, bananväxter, bambu och fikusar.
Söderut, men på lite högre höjd, odlar man kryddor så som kardemumma och ingefära.
Indiens nationalblomma är Lotusblomman.
Vill du läsa om kaster o seder: Läs här: Elin & Jyoti på www.marustali.net
Kvinnors och mäns arbetsroller
Eftersom det på landsbygden i Rajasthan (nordvästra Indien) levs ett liv som är mycket traditionellt med förutbestämda yrken genom det kast de föds inom, är även könsrollerna väldigt traditionella, och liknar på många sätt de mönster vi hade i det gamla förindustriella samhället i väst.
Männen och kvinnorna helt beroende av varandra, de kan inte ensamma klara av arbetsbördan och kan inte klara att överleva ensamma. Denna typ av oundvikligt samarbete i livet gör att det inte finns någon konkurrens mellan könen och att det handlar mer om EN situation, än om en mans- eller kvinnosituation.
Mannen har rollen som beskyddande och inkomstbringande, kvinnans roll är att ta hand om hem och barn. Även om kvinnan har rollen som barnauppfostrare så har mannen det yttersta ansvaret för familjen.
Hos herdefolken går männen ut med djuren under dagarna, de är ute från tidig morgon till sen kväll, men är ibland borta i veckor eller månader, då är det kvinnorna som tar över rollen som beskyddare av huset och de har blivit väldigt starka, de är vana att tas med svårigheter och lösa problem själva, samt att hålla koll på inkomster och utgifter, de köper kläder, säljer smör, och arbetar kanske själva vid husbyggen.
Samtidigt vet männen precis vad som händer hemma även om de är långt borta, det finns alltid släktingar i omgivningen som de hälsar på och uppdaterar informationen hos, det är trots allt mannen som har det yttersta ansvaret för hemmet, rollen som beskyddare över sin fru och sina barn.
Om en man av någon orsak en dag inte kan gå ut med djuren och det inte finns någon manlig släkting att ta över, så går kvinnan ut och vallar djuren, det är inte ovanligt att de tar över hela arbetet om mannen får arbete i staden. Det är också vanligt att om kvinnan är borta tar mannen hand om hushållet. De delar för övrigt på många uppgifter. Pojkar och flickor får blandade uppgifter när de växer upp. Det finns en uppdelning av ansvar men ingen definitivt uppdelning av arbetsuppgifter.
Det är en liknande situation för trädgårdsmästarkasten (idag jordbrukare) (De arbetade förr i tiden på jordägarnas odlingar och trädgårdar och därav namnet på kasten, denna kast skiljer sig från jordbrukar- kasten. Idag är det många olika kaster som enbart försörjer sig på jordbruk men ursprungligen har ett annat yrke) med kvinnor som arbetar med försäljning av grönsaker inne i städerna medan deras män är hemma på fälten och arbetar. Då tar dock mannens mor hand om barn och hushåll.
Inom skräddarkasten arbetar mannen och kvinnan parallellt hemma och vad gäller skomakarkasten visade Nashi på ett fint exempel; hennes egna skor som var konstruerade av en man och broderade av hans fru.
Liknande hos de kringvandrande kaster som försörjer sig på underhållning, i kasten Bhopa spelar männen medan kvinnorna sjunger, och i kasten Kalvelia spelar männen och kvinnorna dansar (vid stora festivaler och folksamlingar är det dock män som klär ut sig till kvinnor....)
Jordägarkasten; Rajputerna [översättning hindi Rajput =’kungason’], var mäktig, inflytelserik och förmögen förr i tiden, de hade en beskyddarroll i samhället. Det var aldrig meningen att kvinnan i denna kast skulle behöva arbeta eftersom de hade tjänare. Idag är situationen en helt annan; Maharajorna har inte längre makt, många jordägare inget land, männens uppgift är borta och ekonomin förändrad och de flesta har inte råd med tjänare, men traditionerna finns kvar och statusen, stoltheten och hedern sitter i ryggmärgen. Det är fortfarande inte förmodat att ens kvinna utför arbete, så det är männen som i stället gör sådant kvinnogöra som att hugga ved och hämta vatten.... Skulle en rajputkvinna arbeta innebär det ett hårt slag för mannens stolthet.
Även om det kan vara lättjefullt för kvinnorna i denna kast när de slipper mycket av arbetet i huset, så är det som svårast för de kvinnor som har utbildat sig och vill yrkesarbeta, att tackla denna skyddande tradition som har med kastens och kvinnornas status att göra.
Kvinnors och mäns familjeroller
Gemensamt för alla män är deras uppgift som familjeförsörjare och att föra familjenamnet vidare. Att få en son är viktigt, det handlar rent praktiskt om att klara ålderdomen och det handlar om överlevnad. Det är även viktigt rent religiöst att ha en son, då någon dör är det sonen som tänder på likbålet, ber för själens vidare lycka och offrar i templet.
Vad som är viktigt att poängtera är att kvinnan inte är underordnad mannen utan att de har olika ansvarsområden.
Gemensamt för alla kvinnor är deras roll att sätta barn till världen. När de har fått ett barn har de egentligen fyllt sin uppgift, även om det för familjens fortlevnad är viktigt att få en son, och de kan luta sig tillbaka lite. Men kvinnornas roll i familjen förstärks genom åren.
Mannens uppgift fylls först när han har gift bort alla sina barn och hans son fått en son, då familjens fortlevnad alltså är säkrad.
Då kan han lägga det ekonomiska- och familjeansvaret på den äldste sonen och för att sedan hänge sig åt en religiös uppgift vilket kan medföra att han lämnar sin familj helt. En kvinna kan göra liknande, men det är sällan hon lämnar familjen. Hon finns alltid kvar i familjen som moder.
Äldre män är rådgivande vid större beslut som skilsmässor och familjegräl. Kvinnorna fattar besluten inom familjen och allt som rör barnens liv. Det betyder sålunda att mödrarna ofta har ett stort inflytande över sina vuxna söner.
’Pardhan’ är en slags segregation mellan kvinnor och män. Denna tradition har sitt ursprung i influenser från de muslimska erövrarna, och är något som man inte ser i södra Indien dit det muslimska väldet och dess kulturella inflytande aldrig nådde helt. Muslimer i södra Indien håller inte alls på denna tradition så som hinduerna gör i norra Indien.
Denna segregation syns i hemmen; det finns en inre del som är ämnad för kvinnorna och barnen och en yttre som är ämnad för männen. Detta är från början skapat för kvinnornas skydd som männen stod för och fortfarande står för och det är en respekt för kvinnornas integritet och blyghet. Speciellt de äldre männen i familjen överträder inte gränsen till kvinnornas del av hänsyn till deras svärdöttrar i huset som känner sig blyga inför honom. Inga utomstående män kommer in som de inte själva hälsar välkomna.
Männen står alltså helt utanför många händelser och vardagslivet i sitt eget hus och kan föra en ganska ensam tillvaro. I byn samlas det ofta många äldre män tillsammans. De äldre kvinnorna styr i hushållen, har hand om hushållskassan, värdeskåpet, uppfostran av barnen och liknande.
Denna typ av storfamiljer har också en negativ sida och det är att det är svårt för de yngre att förändra traditioner och synsätt.
Bröllopet
Bröllopet, som står i den blivande brudens hem, är en viktig del av livet och förberedelserna kring det påbörjas egentligen så fort barnen föds.
Den blivande brudens föräldrar spelar en central roll i bröllopsritualen saknas någon av dessa får brudens eventuella farbror med fru axla den rollen.
Mannen har en tung börda, det är han som ska få sönerna och döttrarna bortgifta, det är han som ska se till att familjen har tillräckligt med pengar för bröllopet, gästerna förväntas få gåvor som är relaterade till familjens status. Ett bröllop blir aldrig billigt, inte ens för den rike. Ju bättre ekonomi, desto dyrare saker. Mannen ska även ombesörja stora delar av sina eventuella systerbarns bröllop. Mannen är organisatören och värden, hans uppgift vid bröllopet är att knyta släktbanden mellan familjerna och skapa en trygg relation.
De manliga bröllopsgästerna är aldrig inne i kvinnornas del av huset där ceremonin hålls och får ofta aldrig ens en skymt av den blivande bruden under de dagar som ceremonierna pågår.
Kvinnan har en viktig roll i den traditionella sången och dansen. Kvällen före den egentliga bröllopsceremonin (själva bröllopet tar 3-4 dagar) anordnar kvinnorna en speciell ceremoniell dans och kvällen efter bröllopsceremonin står kvinnorna för lekar som ska lätta upp stämningen mellan det nygifta paret som oftast inte sett varandra förrän bröllopet.
Barnlöshet och särställning
På grund av de både praktiska och religiösa orsakerna råder det stora förväntningar på barnafödande och det kan man se tydliga effekter av i byarna, den psykiska pressen från omgivningen kan resultera i barnlöshet. Barnlöshet resulterar i sin tur till särställning i samhället och kvinnans roll anses förlorad.
En änka med barn stannar inom mannens familj, men en kvinna som blir änka utan att ha fått barn oftast flyttar hem till sina föräldrar. Separerar ett par stannar barnen kvar i mannens familj och kvinnan flyttar hem till sina föräldrar och förlorar sin modersroll.
Stadsliv - en krock mellan tradition och utveckling i västerländs anda.
En modernare livsstil gör att många har svårt att förena gamla traditioner med det nya.
Männen har ofta en högre akademisk utbildning och har därmed svårt att tänka sig att gifta sig med en obildad kvinna. Det medför att kvinnor utbildas för att lättare kunna få en högre utbildad man. Yrke är alltså ofta inte målet för studierna, utan giftermål med en man som har hög utbildning, bra arbete och god inkomst, vilket skall ge henne en trygghet i livet. Men utbildning kan föda lust att arbeta, att göra mer än att "bara vara hemma". Det är däri problemet ligger.
Ofta bor mannen och kvinnan tillsammans i staden men separerade från den övriga familjen, kvinnan känner ansvar för familj och barn men har ingen som kan ta hand om barnen då hon vill arbeta och känner skuld. Om hon kanske enligt familjetraditionen inte tillåts att arbeta kan hon hamna i ett ganska slitande tillstånd...
Kvinnor inom politiken
Nu har den indiska staten börjat underlätta för kvinnor att komma in i politiken och därmed ge dem mer makt i samhället. Det kan vara svårt för kvinnan att bryta sin traditionella kvinnoroll (eftersom det alltid har varit männens roll att fatta större beslut) och hos männen finns en tveksamhet inför den nya situationen. Männens tveksamhet är inte helt obefogad då kvinnornas intåg i politiken ofta kommer av kvotering och många gånger efterfrågas kvinnor av en specifik kast. Kvinnorna inom den efterfrågade kasten kanske inte har utbildning eller är inte insatta i politik överhuvudtaget och kanske inte alls klarar av arbetet, detta gör männen frustrerade.
Det förekommer också att kvinnor har viljan men inte möjligheten (främst genom läs- och skrivsvårigheter) och då får deras män ändå sköta arbetet.
En alltför snabb utveckling leder inte till denna process: utbildning - självförtroende - arbete.
Vad som behövs är kvinnoorganisationer som utbildar kvinnor och ger dem stöd i detta arbete.
Västerlänning i Indien
Ja, man kan ju fundera på hur man som västerlänning betraktas. Är man seriös i sitt lärande och i sin vilja och uppträder med respekt, behandlas man också själv med god respekt och tas emot med glädje då man vill lära sig bylivet. Att leva i en by, utan att egentligen tillhöra deras kast, kanske kan vålla problem som hur man ska klä sig.
Nashi berättade (17/9-02 ABF-huset, Stockholm) att hon och Jyoti ofta klär sig mer traditionellt än indierna själva, indierna är numera sällan så medvetna om detaljer i den traditionella klädedräkten, mycket kunskap har redan gått förlorad...
Man kan klä sig i den klädedräkt man trivs bäst i eller mixa mellan olika, men man ska givetvis visa hänsyn och i stort anamma deras sätt att klä sig.
Den ljusa hyn är eftersträvansvärd och det kan man som västerlänning märka av ganska markant.
Det har sina rötter, berättade Nashi, från den tid som arierna och andra ljushyllta folk från Centralasien som invandrade och övertog makten i norra Indien med början ca 1500 f Kr. Folket blev enligt deras sed indelat i fyra olika grupper, olika Varna, vilket betyder ’färg’, och denna benämning kommer troligtvis från färgen på hyn. Man kan jämföra dessa fyra grupper med våra Adel, präster, borgare och bönder. De ljushyllta herrefolken ingick i den Varna som kallas Kshatria, och dessa var alltså adeln, aristokratin i samhället.
De europeiska folken härstammar från samma arier (av vilka alltså en del emigrerade österut, en del emigrerade västerut) och vi européer räknas in i Kshatria. Idag lever statusen och känslan för aristokrati kvar i ljushylltheten.
Symbolik i klädseln
Klädedräkten och alla de vackra smycken som kvinnorna och männen bär har inte bara betydelse för att just vara vackert utan symboliserar oftast livets steg, detta syns tydligast hos kvinnorna. Den som har öga för detta kan se om kvinnan är ogift, bortgift, vilken kast hon tillhör och vilken fas hon är i livet, man kan till och med se om hon fått sin första son. En änka bär vanligtvis inte smycken, gör hon det så är det aldrig smycken hon burit under tiden då hennes man levde. En änka i kamelherdekasten klär sig i blusar med längre ärmar, i mörkare röd nyans och bär färre armringar.
Slöjan och kvinnan sätt att vara
I Rajasthan beslöjar sig kvinnor ansiktet beroende på situation, relation till de hon möter och vana.
Slöjan är en del av den traditionella dräkten, så sent som för ungefär 100 år sedan dolde kvinnorna i tex. Sverige sitt hår.
En gift kvinna döljer alltid sitt hår men hon beslöjar sitt ansikte enbart när hon själv känner för det. Ett beslöjat ansikte tyder ofta på blyghet och visad respekt gentemot de hon möter eller att hon vill bli bemött med respekt och eventuellt ett tecken på att hon vill ha ensamhet.
Kvinnan beslöjar sig aldrig i sin hemby, däremot när hon blir gift och byter by samt träffar nya okända män, däribland hennes egen man, kan hon känna sig blyg och beslöjar sig gärna. Jämför detta med att västerländska kvinnor ofta vänder bort blicken, döljer munnen när de skrattar etcetera.
Beslöjningen kan ha med vana respektive ovana att vara i folkmassa, man ser sällan försäljerskor som döljer sitt ansikte, men däremot beslöjade kvinnor som är på tillfälligt besök i städerna.
En man tar aldrig kontakt med en främmande kvinna, det sker alltid på hennes villkor. En kvinna kan alltid ta kontakt med en främmande man.
Ett stort tack till Elin Bolmgren (Nashi) för redigering av text samt delgivande av gedigen kunskap och erfarenhet!
Kläder: Nu är det bara att välja!!!
Klä er rätt och ta seden dit ni kommer!
Även om man som västerlänning kommer till Indien för första gången med åsikter som att "jag tänker minsann klä mig som jag vill" så försvinner de tankarna fort. Det känns bara inte rätt att gå omkring klädd i shorts och linne i mindre städer. I städer som Delhi, Mumbai, Bangalore eller någon av de andra metropolerna är det fritt fram med linnen och andra västerländska kläder. I alla fall så länge du inte befinner dig i slumområden eller liknande. I mindre städer är det långa kjolar och halvlångärmat som gäller, långbyxor och skjortor eller t-shirt - eller varför inte några av de otaliga indiska klädesdräkterna som finns? Ingen säger något, men de kommer att titta och det gör de gärna länge och noga även om man är anständigt klädd!
Tänk på att ta med en kofta eller tröja till kvällarna!
I tempel tar man av sig skorna och lämnar allt av läder och skinn utanför innan man kliver in. Även mobiltelefoner lämnas utanför. Kameror kan i vissa fall medföras in i templet, i bland mot en mindre kostnad. Tänk då på att inte använda blixt eller störa de troende. I moskéer måste man täcka benen så ha lång kjol eller byxor på. Skorna lämnas utanför och ibland måste även håret täckas.
Man äter med höger hand och man bryter brödet med den samma. Vänster hand använder man vid toalettbesök i Indien. Höger hand används även när man hälsar i hand samt överlämnar pengar eller gåvor/varor.
Lägg aldrig upp ena benet över knäet och visa fotsulan mot en indier och absolut inte mot ett tempel eller religiös bild. Det kan anses vara grovt kränkande.
Choli:
Choli en kort, oftast kortärmad och tajt blus som bärs till sari
Dupatta:
En stor sjal som ofta används till Salwar Kamez och kan bäras på många sätt: över håret, runt halsen, uppburen i armvecken så den liksom hänger elegant över ryggen, eller hängande över en axel. Konsten att bära en dupatta snyggt kräver lite övning, faktiskt!
Sari:
Ett flera meter långt tygstycke som draperas runt kroppen. Längden varierar beroende på hur sarin bärs, och hur den bärs varierar från område till område.
Salwar:
En pösig byxa (oftast one-size) som hålls ihop med ett knytband i midjan. Modellen är beroende på modet. Salwar utgör ena delen av Salwar Kameez.
Kame(e)z:
En slags långskjorta, eller tunika. Ibland med sprund i sidan. Modellen och materialet kan variera oerhört, det finns traditionella Kameez och mycket trendiga (tex. på Shoppers Stop där man kan "Mixa och Matcha") Kameez bärs till Salwar.
Salwar, Kamez & Dupatta
Salwar, Kamez & Dupatta
Salwar, Kamez & Dupatta
Churidhar:
Detta plagg liknar Salwar men har tajta ben istället för pösiga.
Churidar
Lung(h)i:
Detta plagg är ett tygstycke och liknar i stort sarong, fastän i Indien bär männen plagget. Givetvis finns det ett oändligt utbud och sättet att bära lunghin varierar efter behov och kunskap.
Le(h)ng(h)a:
Kan ha fyra delar: kjol, choli (en kort, kortärmad blus), dupatta (scarf) och väst. Nu förtiden, speciellt i hindifilmerna, är inte västen ofta förekommande. Detta är ett alternativ till sarin och bärs kanske främst av unga och/ eller ogifta kvinnor till fest.
Kurta:
En långskjorta för män, oftast långärmat, med eller utan krage, ofta med slits i sidorna och knappar vid halsen. Modellen kan variera beroende på ändamål, det finns otroligt tjusiga festkurtas men också mer reguljära. Kurta Pyjama bärs dock till fest.
Pyjama:
En lång byxa som bärs till kurta, oftast av rak modell.
Dhoti:
Dhotin är det äldsta dokumenterade indiska plagget som bärs av män över hela Indien. Nuförtiden används ett större (både till längt & bredd) tygstycke än vad som användes förut, men numer används inte bälte till utan man arrangerar tygstycket på ett sådant sätt så att det hålls uppe av sig självt.
Alla dhotis börjar med samma basic "stängning". Det är bara draperingen som inte börjar med slutet av tyget (som på sarin) , utan från mitten av den övre kanten. Mittendelen av tygstycket är runt höften och varje ände av tyget draperas sedan benet på var sida. Hur enkelt som helst?!
Eller lite enklare beskrivet: man knyter upp tygstycket mellan och runt benen så den formar en kort byxa, allt för att vara så praktisk som möjligt.
Givetvis finns det ett oändligt utbud och sättet att bära lunghin varierar efter behov och kunskap, ibland släpper männen ner dhotin och bär den som en lunghi, men ofta far den upp och ner mest hela tiden.
